Det var en tid av religiös oro och politisk spänning i det engelska kungariket Northumbria under 700-talet. Två olika grenar av kristendomen, romersk-katolsk och keltisk, tävlade om inflytande. Den romerska traditionen, representerad av den italienske missionären Augustinus från Canterbury, hade etablerat sig i södra England. I norra delen däremot hade den äldre, keltiska formen av kristendomen, som hade ankommit tidigare via Irland och Skottland, länge varit dominerande.
Just denna religiösa splittring låg till grund för Synoden i Whitby år 664. Kung Oswiu av Northumbria kallade samman en synod, ett kyrkomöte, i den pittoreska staden Whitby vid Yorkshire kust. Syftet var att avgöra vilken av de två grenarna som skulle bli den officiella religionen i hans rike.
De två huvudsakliga deltagarna i debatten var den keltiska abboten Colman från Iona och den romersk-katolske biskopen Wilfrid, som hade utbildats i Irland men sedan konverterat till den romerska traditionen.
Synoden inleddes med en intensiv teologisk diskussion om olika aspekter av kristendomen. Bland annat diskuterades frågorna om när påsken skulle firas, hur tonsuren (klippning av håret) skulle utföras och vilken beräkning som skulle användas för att bestämma datumet för Påsk.
De centrala punkterna i debatten:
- Beräkningen av påskdagen: Den keltiska traditionen följde en metod för att bestämma påsksöndagens datum som skiljde sig från den romerska metoden.
- Tonsuren: Den keltiska kyrkan hade en annan praxis för tonsur än den romerska kyrkan.
I dessa och andra frågor representerade Colman den traditionella keltiska hållningen medan Wilfrid argumenterade för den romerska modellen. Den spända atmosfären vid synoden beskrev man senare i skriftliga källor.
Oswiu, som hade en betydande politisk makt och såg sig själv som beskyddare av kristendomen i sitt rike, ville nå en lösning som skulle enas Northumbria under ett enda religiöst paraply.
Efter flera dagar med diskussioner och debatter kom Oswiu fram till ett beslut: den romerska grenen av kristendomen skulle bli den officiella religionen i Northumbria.
Orsakerna till Oswius beslut:
- Politiska konsekvenser: Oswiu förut såg att en allians med det mäktiga Romerska imperiet, som stödde den romerska kyrkan, skulle vara fördelaktigt för Northumbrias politiska makt och status.
- Teologiska argument: Wilfrid hade övertygat Oswiu om att den romerska traditionen var mer teologiskt korrekt i flera frågor.
Konsekvenserna av Synoden i Whitby:
Konsekvens | Beskrivning |
---|---|
Enhetlighet | Den romerska kyrkan blev den dominerande grenen av kristendomen i England, vilket ledde till en grad av religiös enhetlighet. |
Politiska förbindelser | Oswius beslut stärkte banden mellan Northumbria och det Romerska imperiet, vilket öppnade upp möjligheter för handel och diplomatiska relationer. |
Kulturell utbyte | Den romerska kyrkan introducerade nya litterära verk och kulturella traditioner till England. |
Synoden i Whitby var en viktig händelse som formade den religiösa och kulturella landskapet i England. Den markerade början på övergången från den keltiska kristendomen till den romersk-katolska traditionen, vilket hade långtgående konsekvenser för Englands historia.